Hästbo

Bilder

Bildsida 50

Har ni information om bilderna klicka på länken
 Info

Åter Hästbo Bild Index

Hästbo Bild 50:1. I det här Soldattorpet bodde Soldat Per Erik Öst och hans Hustru med sex barn i slutet på 1800-talet, han var den siste Soldaten som bodde här. Ett vanligt mått på ett Soldattorp var 8 x 12 alnar, som är 4.8 x 7.2 meter. Innanför dörren till vänster fanns en liten förstuga eller farstu, rakt fram från farstun en liten kammare och till höger från farstun köket eller stugan som det också kallades. Utbyggnaden till vänster inehöll vedbod och ett litet förråd för andra saker. Inne i stugan eller köket fanns en stor spismur med vedspis för uppvärmningen, långt tidigare fanns det bara en öppen spishäll. För de som lever nu är det nog svårt att föreställa sig hur det var med åtta personer på en så liten yta. Barnen fick ligga i syskonbädd, alltså flera barn i samma säng. Det var ett hårt arbete att få ihop till mat åt åtta personer, barnen fick också hjälpa till med arbetet på torpet, med det de kunde bidraga med. Det var inte så att man satt vid köksbordet och klagade på den ofta magra kost man fick, då fick man vara utan mat bara. Längre tillbaka var det så att på söndagarna skulle soldaten vara med på högmässan i kyrkan, och därefter var det exercis på kyrkvallen en timme för alla soldater, dels för att öva och dels för att visa upp sig för allmänheten. den ordningen upphörde i slutet på 1800-talet. Soldaternas status varierade mellan Socknarna och byarna, ibland var det så att soldaterna fick vara hedersvakt vid bröllop och liknande, dessutom var de ofta skrivkunninga och fick hjälpa till med sådana göromål när det skulle skrivas till Tinget, eller som ibland i någon by att de var som en sekreterare på Bystämman. Många soldater hade andra yrken bredvid soldatlivet, de kunde vara snickare, skomakare, skräddare eller något annat, de kunde även vara barnalärare som ibland avskedade äldre soldater var. Foto Josef Eriksson.

Hästbo Bild 50:2. Ladugården som inte var stor, en sådan brukade rymma en eller ett par kor och några getter, samt plats för en del av det foder som skulle försörja djuren under vintern. På den här tiden och längre tillbaka handlade det bara om att få djuren att överleva vintern så att de kunde släppas ut på våren. På hitsidan ser man det som motsvarar dagens toalett, utedasset, det var ingen större fröjd att gå ut på ett sådant när det var mörkt, vinter och tjuofem grader kallt. Mot gaveln står också hässjestängerna och hässjegubbarna uppresta. Ibland kunde soldaten få en uppgörelse med bönderna i byn om att också hans kreatur fick föja med till fäbodarna över sommaren, där djuren gick på skogen och betade. Såväl för bönderna som soldaterna gällde att om kreaturen tog sig in på inägomarken fick man böta till bykassan, det gällde att sköta sina hägnader som bestod av gärdesgårdar så att det inte hände. Soldatkontrakten skilde sig mycket åt mellan Socknarna, liksom soldatlönen. Ibland skrevs det in att soldaten fick ta vedbrand på skogen och kanske någon stock för virke. Ibland skrevs det om hemkall, allltså Roteböndernas bidrag till soldaten i form av kött, säd och så vidare. Indelningverkets era sträckte sig från slutet av 1682 till en bit in på 1900-talet. Där stadgades det att en Rote skulle bestå av två mantal, viket motsvar två större gårdar, men ibland räckte inte gårdarna till så det kunde i enstaka fall vara upp till femton gårdar för att få ihop till två mantal. Ett Regemente bestod av 1200 soldater och motsvarade ett Landskap eller ett Län. Varje Regemente bestod av 8 Kompanier med 150 soldater i varje Kompani. Inom Torsåkers Socken hörde soldaterna till två kompanier, för södra delen var det Fernebo Kompani och för norra var det Ovansjö Kompani, vilka hörde till Hälsinge Regemente. Foto Josef Eriksson.

Hästbo Bild 50:3. Så här såg en jordkällare ut, som var dåtidens skafferi och kylskåp. De var effektiva, då det var svalt där även på sommaren, temperaturen var även ungefär densamma på vintern. Ofta hade man så kallade "Stukor" för rotfrukterna på åkern eller någonstans i närheten. Den bestod av en grop med halm eller annat isolerande och överfylld med jord till en hög, vilket isolerade från kylan. Förr i tiden brukade man han en stenkruka stå i källaren som var fylld med mjölk och till vilken man tillsatte "Täte" vilket motsvarar dagens långfil, sedan var det bara att gå ner i källaren och ösa på en tallrik, när det minskade i krukan fyllde man på med mera mjölk så att man hade tätmjölk hela sommaren. Foto Josef Eriksson.