Gräsklipparnas Formel Ett

lida som bodde i det stora fina huset med gräsmattor så välskötta, som greenerna på en golfbana, hon var ungmö men var inte avogt inställd till karlar för den skull. Nä då, hon hade nog sina funderingar på hur det andra könet såg ut. Men det hade liksom aldrig blivit något mer än funderingar. Nu var hon över sjuttio år, med grått långt hår ner mot axlarna. Kurvor hade hon väl aldrig haft, och dem som hon dock hade haft hade raknat med åren. Nu såg hon mest ut som en fyra tums spik, med ett par kritvita ben längst ner.

   Hon hade sina egna idéer om livet, hon hade aldrig ägt en bil, och knappt suttit i en. Men av någon outgrundlig anledning hade hon köpt sig en åkgräsklippare. Ingen vanlig sådan heller, utan en av de bästa och dyraste som fanns att få. Nu körde hon med den här maskinen, så fort gräset hade växt någon millimeter. Hur hon lyckades lära sig att köra den, är också en förborgad hemlighet.

Traktens pojkar beundrade den lyxiga klipparen, men fick aldrig komma i närheten av den, mycket mindre att få provköra den. Trots många frågor och tjat om att de skulle få provköra. Men Elida svarade alltid nej, och sade att de kunde få klippa med handklipparen utan motor i stället, där hon inte kom åt. Men pojkar orkar inte köra något sådant arbetskrävande redskap, så det blev inget klippande.

   Pojkarna pratade ofta om att göra någonting åt Elida, för att jäklas när de inte fick köra. Så kom de på en genial idé. Det bodde en man en bit bort som var i världsklass när det gällde att trimma motorer.

   De gick bort till honom och frågade om han ville hjälpa dem, Jo, det tyckte han skulle bli kul. Elida hade ett förråd på baksidan av huset, där hon hade klipparen, förrådet saknade dörr, det var mer som en carport.

   Elida gick alltid och lade sig tidigt på kvällarna. Så för att utföra det planerade arbetet, pratade pojkarna och trimmaren ihop sig, och bestämde att i morgon natt skulle de skrida till verket.

Sagt och gjort nästföljande natt när Elida lagt sig, smög de dit till förrådet, och hade alla verktyg med sig för att plocka ur motorn, vilket var snart gjort. Sedan tog de den med hem till trimmaren, och plockade sönder den, han satte igång att höja effekten rejält på motorn. Nästan hela natten gick åt, men de hann bli klara och sätta tillbaka den också. Nu var det bara att gå hem och ställa klockan på ringning, så de inte försov sig, när de skulle titta hur det gick, nu när det satt en fulltrimmad motor i klipparen.

   Spänningen var stor bland grabbarna när klockan närmade sig tio på förmiddagen. Elida hade nämligen sina rutiner, hon startade alltid klippningen nästa exakt tio de dagar hon klippte. Grabbarna låg bakom häcken tillsammans med trimmaren och spanade in vad som skulle hända när hon kom.

   Elida kom ut och gick och satte sig på klipparen och startade. Hon körde bara på tomgång när hon körde ut den, och stannade för att släppa ner klippaggregatet, sedan lade hon i växeln och gasade.

   Nu blev inte reaktionen som i vanliga fall, att klipparen rullade iväg i någon kilometer i timmen, nej det blev en rivstart av sällan skådat slag. Hon for iväg som raket tvärs över gräsmattan, rakt över jordgubbslandet innan hon lyckades vrida så att hon inte krockade med huset. Någonting hade gått fel så att gasen hade hakat upp sig. Elida höll sig krampaktigt i ratten, och det grå långa håret stod som en strut bakom henne. Kjolen for upp av fartvinden och snodde fast sig runt midjan, så de vita spinkiga benen riktigt lyste mot den röda klipparen. Klipparen lät som ett Jas-plan med andnöd. Kvistar, gräs och jord stod som ett moln kring henne när hon for fram. 

   Grabbarna och trimmaren bakom häcken fick ett oroligt uttryck i ansiktet, kanske av rädsla för det som komma skulle. Grannarna lockades också dit, av det hiskeliga oväsendet, de stod där med gapande munnar och kunde inte förstå vad som hände.

Elida lyckades ännu undvika träden men rabatterna började se ut som om en tromb hade dragit fram. Nu hade Elida blivit så trött i armarna, så hon klarade inte av att styra riktigt, så klipparen och hon for rakt igenom häcken och ut på vägen, där de försvann i ett dammoln. Hon var nu uppe i kanske sjuttio åttio kilometer i timmen.

   Från motsatta hållet kom en försäljare i kläder med sin fina Mercedes, han var på väg till en butik. När han fick se detta underliga ekipage komma emot sig, fick han något frågande uttryck i ansiktet och såg inte att vägen svängde, men han däremot, glömde att svänga. Han for rakt fram i full fart och gjorde en luftfärd på närmare tjugo meter innan han landade i Storbonden Olssons kohage, där fick han några våldsamma sladdar så att koskit och lera sprutade om bilen, innan han med en elegant piruett stannade på kanten av ån, där korna brukade dricka. Han satt där han satt, och glodde stelt framför sig, med glasartad blick. Korna som förundrat hade åsett det hela, började flockas kring bilen, de trodde kanske att han kom med mat. De tittade med outgrundliga koögon på ekipaget och förstod ingenting.

   Elida hon försvann åt motsatt håll. Framför henne var det två grabbar på moped, som hängde över styrena och körde i kapp, de åkte några meter ifrån varandra.

Elida som var så slut, att hon bara hängde med, for mitt emellan mopedisterna. De blev så överraskade av uppenbarelsen, så att den vänstra av dem for tvärs över vägen och ner i ån där det blev stopp. Den andre han for in på en tomt genom ett litet staket av trä, och rakt genom en syrenberså där ett äldre par satt och drack sitt förmiddagskaffe, och vidare rakt in i väggen på en vedbod, där slutade hans förmiddagsfärd.

   Elidas krafter var nu helt slut, så när vägen svängde framför sjön orkade hon inte styra, utan det blev ett jättehopp rakt ut i vattnet. Elida var i alla fall simkunnig men det var inte klipparen som försvann med ett sista blubb. Ja vad får man nu ut av den här berättelsen, jo kanske att man inte skall köra Formel Ett med en gräsklippare.

© Sven Göthe