Kontaktannons Med Vänstersväng

alle som varit ungkarl hela sitt liv satt vid köksbordet och drack sitt förmiddagskaffe, han tummade på ett papper där det var ritat en karta. Kartan hade sitt ursprung i att Kalle hade svarat på en kontaktannons efter alla år av ungkarlsliv. Kalle hade fått ögonen på en annons för några veckor sedan, som gjorde att han svarade på den. I annonsen stod det ”rund och kramgo kvinna med glimten i ögat och duktig på att laga mat”. Det var nog främst det sista som fick Kalle att svara. Men det är klart att det där med kramgo lockade också, Kalle var inte helt avtrubbad sina slumrande behov av kärlek. Nu hade det gått några veckor sedan första brevet som han skrev, och han hade faktiskt fått svar på det trots att han inte var en skrivkonstens mästare.

   De hade skickat många brev till varandra och intresset fanns från båda hållen. Kalle var en rejäl karl, stark och duktig att arbeta, och med snusprillan på rätt ställe under överläppen. Men hans erfarenheter av kvinnor, det var det sämre ställt med.

   Majsan som damen hette, hade i sitt sista brev skrivit att hon tyckte att de skulle träffas, och skickat med kartan som Kalle nu satt och tummade på. Hon skrev också vilket datum hon tyckte passade. Hon skrev att hon skulle stå efter sista rondellen, på den väg som Kalle skulle svänga av på, och ett visst klockslag så att han skulle hinna dit. Hon sade att hon skulle ha en röd hatt på sig så Kalle skulle känna igen henne.

   Han skrev svar direkt att det passade bra, och beskrev färgen på bilen så hon skulle veta hur den såg ut. Beskrivningen av bilen tyckte Kalle själv blev bra. Han beskrev den som något rosafärgad, men laxrosa vore nog något bättre. Han skrev att den hade samma färg som hennes kalsonger, och då tänkte han på sådana där tjocka med Gällivarehäng, för Kalle var inte så insatt i vad dagens kvinnor har under, men han tyckte själv att det blev lite halvfräckt och fyndigt, det lät lite så där manligt tyckte han.

   I morgon var dagen med stort D, då han skulle åka, så Kalle var lite nervös hur det skulle gå med krama och allt det där andra. Det löser sig nog tänkte han, bara jag får armen om henne så ordnar det sig nog.

   Kalle hade lagt sig till med lite ovanor eller egenheter i sin ensamhet. En var en egenhet som nog inte många hade, han invigde rondeller, och bokförde noga varje invigning, det hade blivit ett antal under åren. Invigningen gick så till att han körde tio varv runt i rondellen varken mer eller mindre, och så skrev han ned i sina anteckningar att den var invigd.

   Nu hade Majsan skrivit att han skulle köra igenom tre rondeller innan han kom till hennes rondell, där han skulle svänga av. Kalle kände en spänd förväntan, först invigning av tre rondeller, sedan en mjuk och skön kvinna och på det en riktigt god måltid, livet lekte för Kalle just nu.

   På morgonen när han skulle åka gick han upp tidigt, dagen till ära tvättade han sig ordentligt och till och med rakade sig, vilket inte skedde ofta. Han hittade en gammal Aqua Vera som säkert hade stått där i tjugo år, men det doftade faktiskt gott, så han strök på sig av den efter rakningen.

   Nu var Kalle klar att åka, men nu var han riktigt nervös inför de kommande händelserna. Han gick ut och satte sig i den gamla Volvon och startade mot äventyret. Resan skulle nog ta cirka två timmar ungefär. Efter den tiden såg han första rondellen. Nu pirrade det till ordentligt i Kalle, nu skulle han inviga första rondellen, han körde sina tio varv, det gick galant, sedan han passerat stannade han och bokförde noggrant. Efter två kilometer kom nästa rondell, han gjorde om samma procedur, stannade och bokförde.

   När han kom till sista rondellen och såg Majsan med sin röda hatt på andra sidan, vinkande då hon kände igen bilen och honom, då var han både röd och svettig. Han körde in i rondellen på sin färd mot invigning och andra frestelser. Det gick bra, Majsan vinkade frenetiskt och han körde mot fullbordan av invigningen. När han kom in på tionde och sista varvet kom det dock grus i maskineriet, just innan han skulle svänga av mot Majsan och allt det ljuva som väntade, dök det upp en bil bredvid Kalle, den bilen visste inte riktigt vad den skulle, så Kalle kunde inte svänga av mot den allt ivrigare vinkande Majsan. Kalle måste svänga av på nästa avfart, men den avfarten ledde upp mot motorvägen, Majsans vinkningar avtog och handen sjönk sakta ned när hon såg Kalle försvinna i fjärran. Hon vände och gick sakta hemåt med hatten lysande som en vacker solnedgång. Kalle han fortsatte ut på motorvägen och mot okända öden. Vad Kalle gör nu, om han hittade hem igen eller om han åker runt i Sverige som en flygande Holländare, och inviger rondeller, det står skrivet i stjärnorna.

© Sven Göthe