Wäster Hästbo Järnmalmsfält, beläget i Torsåkers Socken och Bergslag.

   Det består av en mängd gruvöppningar, som utom tre stycken, sträcker sig i en nästan rät line.

   Om detta malmfält, finns inga äldre beskrivningar, än den i 1686 års Relation var av framgår att fältet då nyligen blivit funnit, på Wäster Hästbo Skatteägor, samt att man har påbörjat arbetet där, till en del av Torsåkers Bergslags intressenter och till en del av Bruksägaren Isac Machei, malmhällen har blivit blottlagd till sex alnars längd och fyra alnars bredd, utvisande en rik och godartad malm. På dessa ställen har jordlagret funnits vara en och en halv, två alnar, och flerstädes tre alnar djup.

   Sedermera har nämnda gruvor inte blivit bearbetade förrän mot hösten 1687 då jorden blivit avtagen till tjugo alnar väster söder, i vilket väderstreck malmen på den tiden tycktes vilja stryka, visande sig på ställen av bättre art än förr och blev det året blottad till sextiofyra alnars längd och sex alnars bredd.

   1688 års Relation nämner åter, att jorden kring den gruva, som 1686 blev upptagen, blev jordskiktet avtaget till trettio alnars längd, men i början inte mera än till fyra alnars bredd, varvid den malm, som erhölls, visade sig något rödbräckt. Utom detta skall ett malmstreck, som 1687 blottlades till tjugonio alnars bredd, helt utgått, när man med brytningen hunnit en famn djupt, så att gruvintressenterna nödgades överge gruvan, och i det fallet började arbete i den gruva, som 1686 jordavtäcktes, men malmen där minskade dagligen, och malmbotten var som bredast inte var mera än en och en halv aln, varför intressenterna tänkte ödelägga gruvan.

   Av vad som nu är anfört, finns det ingen säker upplysning om detta malmfält, i äldre Relationer, inte en gång har man med säkerhet kunnat bestämma vilka av de nu befintliga gruvor, som nämnda år har varit i drift, eftersom ingen av dem blivit namngivna. Detta har inte heller uti orten kunnat efterforskas, men för närvarande är tre stycken namngivna, nämligen Pantzar, Nybergs och Bagghytte gruvorna, vilka namn de i senare tider förmodligen fått. Häribland har Bagghytte gruvan i synnerhet varit ansedd, att hålla en välartad malm, även som äldre Relationer nämna om gruvor, som innehaft god malm och tillika sådana som medfört rödbräcka, dock är troligt, att denna malm som finns i Pantzar och Nybergs gruvorna, dock rödbräckt likväl med varsam rostning kan hjälpa, som den i mindre proportion tillsatt inte försämrat tackjärnets egenskap, fastän en större proportion med mindre varsamhet uti tillämpningen kunnat skada detsamma.

   Det är anledning avsluta, det de i Relationerna, såsom bearbetade, beskrivna gruvor, inte varit någon av de tre nyssnämnda, emedan vidden av malmgången, jordavtagningen, djup med mera, inte stämmer med Pantzar, Nybergs och Bagghytte gruvorna.

   I 1694 och 1711 års Relationer sägs endast, att på Wäster Hästbo skatteägor varit en och annan järngruva bearbetad, men dessa är ödelagda och vattenfyllda; från vilken tid Relationerna inte innehåller något om detta malmfält, förrän den 9 december 1785 då på Nybergs Gruva, Masmästaren Anders Grönlund har fått en mutsedel, varefter år 1788 en plan blivit inlämnad på arbetet i denna gruva, där malmgången nu till fyra famnars djup är upptagen, men dess strykande i avseende till väderstreck, inte är tillräckligt känt, eftersom inget fältarbete har gjorts, men är nödvändigt för undvikande av den med djupet ökande kostnad, av vatten, malm och berg uppfordring. Tillfälle därtill finns både i Södra som Norra Fältet, för vilka malmgången syns fortstryka och till vars fortsättande de därvarande ödegruvor och skärpningar, lämnar många frågetecken om man skulle ta de östra avlossade klyften, som alltid har sin flata avlossning tydlig, och förmodligen vrider sig, i alla de riktningar, som den rätta malmgången kan bli underkastad, vilkens efterföljande bör ske med ortarbete, varvid kunde hända att man med tiden leder sig in på Pantzar gruvgången, då noga måste undvikas, att man inte kommer in i gamla Pantzar gruvans dagöppning och således av dess instängda vatten i arbetet hindras. För att nå detta mål, är först nödigt att gruvan avsänks, så att en ort av två famnars höjd, med två famnars tak i fast berg kan drivas och fullföljas efter gångens föranledande, och för att göra det mer säkert, differensen gruvorna emellan med borrhål av två famnars längd bör noga undersökas, då man med arbetet kommer så nära intill ödegruvan, att man förmodar sådant kommer att kunna ske. Med lika avstånd som till nordöstra fältet, kan detta även tillämpas på det sydvästra, vad malmens efterföljande vidkommer.

   Denna arbetsplan har dock inte blivit fullföljd, utan det har i stället brutits malm ur Pantzar gruvan, som 1788 för Hammarby Bruks intressenters räkning inmutats vilken malm befunnits vara rödbräckt, och således har arbetet där inställts, som gör att man återgår till den givna arbetsplanen för Nybergs gruvan.

   Alla dessa gruvor, 27 till antalet finns upptagna på en gång, efter vad kartan utvisar, utom Pantzar och Nybergs- gruvorna, vars strykning med dessa likväl äger gemenskap, och torde i en framtid detta malmfält förtjäna, att man fortsätter med arbetet, när de malmförråd minskat, som för närvarande, inom Torsåkers Bergslag är att tillgå, eftersom kompassen på alla sidor vid Wäster Hästbo fältet utvisar, att malmen ännu inte är utbruten.

Christopher Risell.